Det är så frustrerande och irriterande när grejer bara försvinner spårlöst. Just nu har jag letat efter en speciell bok, som jag vill läsa i, i flera dagar. Och kan verkligen inte hitta den på något av de självklara ställena. Jag har inte heller tid att leta så mycket på alla ologiska ställen just nu heller på grund av olika saker. Får kanske ta det nästa vecka. Men trist är det.
I alla fall, när jag letade genom bokhyllorna så fann jag mina gamla dagböcker och fastnade i dem. 7 st tror jag det blev. Det var en väldigt skojig läsning, jag har gjort det förr men det spelar ingen roll. Det var kul ändå. Och många minnen kommer fram. Jag bestämde mig för att faktiskt skriva rent mina dagar och sätta ihop dem till något större, mest för personligt bruk då, men ändå, väldigt bra att ha kvar eftersom en del böcker har jag använt blyerts i och det börjar bli svårt att se vad det står. Känns bra att bevara det på nåt mer sätt. Jag skrev rent 2 veckor i går kväll, idag blev det inte mycket men man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag fick för mig att jag nog ska börja skriva igen, alltså utöver det här bloggandet och mina olika meddelanden till vänner. Alltså på ett mer seriöst sätt börja "dagboka" igen, just eftersom jag nu blev så glad över att hitta mina gamla dagar. Kanske en vacker dag om många år kommer jag bli glad av att hitta dagar ur mitt liv nu för tiden, och se hur jag tänker just nu. I de gamla böckerna jag läste såg jag att jag verkligen hade mycket energi och flängde runt och gjorde grejer hela tiden, förstod inte hur jag hann med allt och skolan dessutom.
Nä nu ska jag sussa, tidig uppgång i morgon.
måndag 22 juli 2013
onsdag 17 juli 2013
Något elakt i halsen och djur i spåret...
Alltså, vaknar upp och känner att det gör ont i halsen. Men mår inte dåligt. Vill ju inte bli sjuk, ska snart åka ut på båtluff, passar inte med att vara sjuk då. Hoppas det bara är nåt tillfälligt. Blev lite bättre efter kaffe. Lite. Känns som jag svalt nåt hårt och skrovligt, typ en hel fryst köttbulle, och långsamt dessutom så den hunnit dra upp massa sår på vägen ner...
Tog det lugnt ett tag och jobbade med en tavla som är lite försenad. Placeringar och föremål och sånt. Kände dock att det var grymt trist att vara inne när det var så fint ute. Så gav mig ut och samlade steg i reservatet. Körde min vanliga runda och den ligger tydligen på dryga 6000 steg. Något i alla fall. Igår gick jag 20000 steg drygt, btw. Kändes bra, gick och strosade med Melissa Horns "Innan jag kände dig"-album i öronen, kunde till och med springa lite grann här och var. Det var dock äckligt varmt på vissa ställen (så varmt att jag kände att jag hade för varma kläder på mig), och med tanke på halsen så blev det inte så jättemycket av springandet. Men lite.
Första varvet var inga konstigheter alls på. Det var på andra varvet som känslorna kom ur balans. Rätt som det är mitt över spåret framför mina fötter far en orm förbi. Jag är oförberedd och känner hjärtat upp i halsen, som om det inte räckte med att det gjorde ont där innan, blir förstelnad och bara glor. Troligtvis flög jag upp i luften det första som hände dessutom. Det var en silvergrå sak med gult på huvudet (har fått höra att det troligen är en snok, jag visste inte när jag såg den), och jag hann se den en stund eftersom den körde hela vägen från ena sidan av spåret till andra, som att gå över vägen ungefär, och hjärtat bultade på. Läskigt. Gissa om jag gick på helspänn resten av promenaden. Tittade på spåret av och an för att se om det fanns fler. Det var första i år och på flera år till och med. Såg en kopparorm i skärgården runt midsommar, men det var ju inte samma sak så den stod jag och hängde över och tog massa bilder på istället för att bli skraj.
Senast jag såg en orm innan var i Järna, jag skulle ta mig från ICA till Statoil tror jag, och hade gått nära motorvägen, och så när jag i grönskan skulle hoppa över ett dike såg jag den. Det var också en upplevelse. Den låg hopringlad och var alldeles svart, så jag trodde det bara var en hund som gjort ifrån sig och planerade mitt hopp så att jag inte skulle kliva på det och hamna med foten en liten bit ifrån. När jag landat med foten så hoppade den där hundlorten upp i luften för att snabbt slingra iväg. Det var mycket obehagligt efter som det hade vart precis nära och jag hade vart så oberedd. Glad att jag inte ramlade omkull mitt i överraskningen...
Och när jag lite senare nästan var klar med rundan såg jag nått som kändes nästan ännu värre än ormen. En fågel med en kort och en lång vinge och utan svans. Den försökte flyga bort när jag kom men kunde inte, den fick skutta på sina små ben och såg rädd ut. Sen kom ett par cyklar som den också försökte flyga bort från men kunde inte lyfta, bara skutta... Jag kände en sting av sorg och en klump i halsen (aj aj inte mer nu...) när jag såg den ta sig ut i skogen med enbart benen och hade tanken *hur ska den klara sig om dem inte kan flyga?* hela vägen hem... Vet inte om fågeln var missbildad eller om den fallit offer för någon slags annat djur, typ katt eller nåt.
Såg dessutom en katt på vägen ut i spåret, det var en fin en som strosade runt, men så höll han på att bli påkörd av två cyklister som inte hade för avsikt att sakta ner farten. Han hoppa bort från spåret i sista stund. Det var jag glad för, men dessa cyklister alltså... stötte på en hel drös som kom bakom och inte brydde sig om att plinga alls. Riktigt dålig stil faktiskt. Kände mig smått irriterad på dem.
Trevlig sommarkväll nu alla! Ta väl hand om er, och ät inga frysta hela köttbullar...
Tog det lugnt ett tag och jobbade med en tavla som är lite försenad. Placeringar och föremål och sånt. Kände dock att det var grymt trist att vara inne när det var så fint ute. Så gav mig ut och samlade steg i reservatet. Körde min vanliga runda och den ligger tydligen på dryga 6000 steg. Något i alla fall. Igår gick jag 20000 steg drygt, btw. Kändes bra, gick och strosade med Melissa Horns "Innan jag kände dig"-album i öronen, kunde till och med springa lite grann här och var. Det var dock äckligt varmt på vissa ställen (så varmt att jag kände att jag hade för varma kläder på mig), och med tanke på halsen så blev det inte så jättemycket av springandet. Men lite.
Första varvet var inga konstigheter alls på. Det var på andra varvet som känslorna kom ur balans. Rätt som det är mitt över spåret framför mina fötter far en orm förbi. Jag är oförberedd och känner hjärtat upp i halsen, som om det inte räckte med att det gjorde ont där innan, blir förstelnad och bara glor. Troligtvis flög jag upp i luften det första som hände dessutom. Det var en silvergrå sak med gult på huvudet (har fått höra att det troligen är en snok, jag visste inte när jag såg den), och jag hann se den en stund eftersom den körde hela vägen från ena sidan av spåret till andra, som att gå över vägen ungefär, och hjärtat bultade på. Läskigt. Gissa om jag gick på helspänn resten av promenaden. Tittade på spåret av och an för att se om det fanns fler. Det var första i år och på flera år till och med. Såg en kopparorm i skärgården runt midsommar, men det var ju inte samma sak så den stod jag och hängde över och tog massa bilder på istället för att bli skraj.
Senast jag såg en orm innan var i Järna, jag skulle ta mig från ICA till Statoil tror jag, och hade gått nära motorvägen, och så när jag i grönskan skulle hoppa över ett dike såg jag den. Det var också en upplevelse. Den låg hopringlad och var alldeles svart, så jag trodde det bara var en hund som gjort ifrån sig och planerade mitt hopp så att jag inte skulle kliva på det och hamna med foten en liten bit ifrån. När jag landat med foten så hoppade den där hundlorten upp i luften för att snabbt slingra iväg. Det var mycket obehagligt efter som det hade vart precis nära och jag hade vart så oberedd. Glad att jag inte ramlade omkull mitt i överraskningen...
Och när jag lite senare nästan var klar med rundan såg jag nått som kändes nästan ännu värre än ormen. En fågel med en kort och en lång vinge och utan svans. Den försökte flyga bort när jag kom men kunde inte, den fick skutta på sina små ben och såg rädd ut. Sen kom ett par cyklar som den också försökte flyga bort från men kunde inte lyfta, bara skutta... Jag kände en sting av sorg och en klump i halsen (aj aj inte mer nu...) när jag såg den ta sig ut i skogen med enbart benen och hade tanken *hur ska den klara sig om dem inte kan flyga?* hela vägen hem... Vet inte om fågeln var missbildad eller om den fallit offer för någon slags annat djur, typ katt eller nåt.
Såg dessutom en katt på vägen ut i spåret, det var en fin en som strosade runt, men så höll han på att bli påkörd av två cyklister som inte hade för avsikt att sakta ner farten. Han hoppa bort från spåret i sista stund. Det var jag glad för, men dessa cyklister alltså... stötte på en hel drös som kom bakom och inte brydde sig om att plinga alls. Riktigt dålig stil faktiskt. Kände mig smått irriterad på dem.
Trevlig sommarkväll nu alla! Ta väl hand om er, och ät inga frysta hela köttbullar...
måndag 8 juli 2013
Mindre humör för att uppdatera
Hej hopp, jag har verkligen inte haft humör för att uppdatera bloggen igen. Massa annat att göra, och tankar på det mesta utom just det här. Vilket i sig nog är bra, att jag har ett liv utanför datorn. Yay!
Så man får väl se hur det utvecklar sig, har en del planer, men inget konkret som jag vet kommer som ett bombnedslag och förändrar alltihopa. Kanske lite nya bilder, dikter och typ det vanliga. Var på en fin resa till en tjejkompis i Finspång, kommer nog prata lite om den, har även vart på en allsång på skansen, och om jag känner för det kanske upplevelsen från den dagen får ett par ord också.
Men när saker dyker upp det är ju upp till mig. Men håll utkik, rätt som det är dyker något in.
Så man får väl se hur det utvecklar sig, har en del planer, men inget konkret som jag vet kommer som ett bombnedslag och förändrar alltihopa. Kanske lite nya bilder, dikter och typ det vanliga. Var på en fin resa till en tjejkompis i Finspång, kommer nog prata lite om den, har även vart på en allsång på skansen, och om jag känner för det kanske upplevelsen från den dagen får ett par ord också.
Men när saker dyker upp det är ju upp till mig. Men håll utkik, rätt som det är dyker något in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)