Tog det lugnt ett tag och jobbade med en tavla som är lite försenad. Placeringar och föremål och sånt. Kände dock att det var grymt trist att vara inne när det var så fint ute. Så gav mig ut och samlade steg i reservatet. Körde min vanliga runda och den ligger tydligen på dryga 6000 steg. Något i alla fall. Igår gick jag 20000 steg drygt, btw. Kändes bra, gick och strosade med Melissa Horns "Innan jag kände dig"-album i öronen, kunde till och med springa lite grann här och var. Det var dock äckligt varmt på vissa ställen (så varmt att jag kände att jag hade för varma kläder på mig), och med tanke på halsen så blev det inte så jättemycket av springandet. Men lite.
Första varvet var inga konstigheter alls på. Det var på andra varvet som känslorna kom ur balans. Rätt som det är mitt över spåret framför mina fötter far en orm förbi. Jag är oförberedd och känner hjärtat upp i halsen, som om det inte räckte med att det gjorde ont där innan, blir förstelnad och bara glor. Troligtvis flög jag upp i luften det första som hände dessutom. Det var en silvergrå sak med gult på huvudet (har fått höra att det troligen är en snok, jag visste inte när jag såg den), och jag hann se den en stund eftersom den körde hela vägen från ena sidan av spåret till andra, som att gå över vägen ungefär, och hjärtat bultade på. Läskigt. Gissa om jag gick på helspänn resten av promenaden. Tittade på spåret av och an för att se om det fanns fler. Det var första i år och på flera år till och med. Såg en kopparorm i skärgården runt midsommar, men det var ju inte samma sak så den stod jag och hängde över och tog massa bilder på istället för att bli skraj.
Senast jag såg en orm innan var i Järna, jag skulle ta mig från ICA till Statoil tror jag, och hade gått nära motorvägen, och så när jag i grönskan skulle hoppa över ett dike såg jag den. Det var också en upplevelse. Den låg hopringlad och var alldeles svart, så jag trodde det bara var en hund som gjort ifrån sig och planerade mitt hopp så att jag inte skulle kliva på det och hamna med foten en liten bit ifrån. När jag landat med foten så hoppade den där hundlorten upp i luften för att snabbt slingra iväg. Det var mycket obehagligt efter som det hade vart precis nära och jag hade vart så oberedd. Glad att jag inte ramlade omkull mitt i överraskningen...
Och när jag lite senare nästan var klar med rundan såg jag nått som kändes nästan ännu värre än ormen. En fågel med en kort och en lång vinge och utan svans. Den försökte flyga bort när jag kom men kunde inte, den fick skutta på sina små ben och såg rädd ut. Sen kom ett par cyklar som den också försökte flyga bort från men kunde inte lyfta, bara skutta... Jag kände en sting av sorg och en klump i halsen (aj aj inte mer nu...) när jag såg den ta sig ut i skogen med enbart benen och hade tanken *hur ska den klara sig om dem inte kan flyga?* hela vägen hem... Vet inte om fågeln var missbildad eller om den fallit offer för någon slags annat djur, typ katt eller nåt.
Såg dessutom en katt på vägen ut i spåret, det var en fin en som strosade runt, men så höll han på att bli påkörd av två cyklister som inte hade för avsikt att sakta ner farten. Han hoppa bort från spåret i sista stund. Det var jag glad för, men dessa cyklister alltså... stötte på en hel drös som kom bakom och inte brydde sig om att plinga alls. Riktigt dålig stil faktiskt. Kände mig smått irriterad på dem.
Trevlig sommarkväll nu alla! Ta väl hand om er, och ät inga frysta hela köttbullar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar