Att simma...

Nu har jag vart och simmat igen. Började jobba med min träning i våras, och var duktig ett tag, höll igång ute i somras men när hösten kom och skolan började och det blev kallare ute så var det som att träningen kom i andra hand. Försökt att göra lite hemma-grejer med mig själv men man har inte riktigt samma pli på sig själv hemma. Bättre att vara borta för då gör man verkligen nåt.

Det var verkligen härligt att komma tillbaka igen och jag som hade vart orolig att jag tappat min kondis helt under hösten kände att så inte var fallet. Det gick verkligen bra och jag hade fullt av energi. Vilket jag känt brist på tack vare mörkret ett tag nu.

När jag var klar passade jag på att njuta lite i bastu, som jag ibland klarar om jag inte slarvat med vattenintag. Och jag satt där säkert 10 minuter utan bekymmer. Väl ute pratade jag med kassan och försökte räkna ut hur mycket jag måste simma och träna nu på mitt kort för att det ska vara prisvärt. Vi kom fram till att om jag går två gånger i veckan i snitt från och med nästa vecka så kommer det att gå ihop. Och då är det om jag bara simmar, vanligt gym kostar mer. Men jag brukar mest simma, så det är bäst att räkna på det. Då blir min plan nu alltså att lägga upp ett schema som jag måste följa, för att verkligen gå så är det bra att ha planerat ordentligt. Tror det får fortsätta bli lördag-förmiddagarna samt någon kväll/eftermiddag i veckan. Men ska ta och kolla upp det där så det klaffar med andra scheman också.

Blev även en promenad hem på 25 minuter kanske. Verkligen härligt ute idag. Kallt men inte så det bet i kinderna, jag tyckte det var väldigt skönt.

Det bästa med att simma som träning är att man blir så avslappnad samtidigt som man får röra sig. Många muskler får röra sig och arbeta och eftersom jag har lite problem i mina knän så får jag inte ont av den här typen av träning för benen, motståndet är snällare på nåt sätt. Det känns som det är en perfekt kom-igång-träning som är väldigt rolig och det är så enkelt, så länge man kan simma så är det bara att göra det. Inga jobbiga instruktioner som man måste kunna och känna till och följa på maskiner och sådant. Och man får även lite kondition blandat med muskler, känns det som i alla fall. Nu är ju inte jag nåt proffs, plus att det här är kanske ingen elit-nivå jag själv siktar på. Men just som håll-kroppen-igång-sysselsättning är det kanon.

En trevlig sak till med idag är att jag hittade en reklamskylt utanför Kicks på deras julkalender, och såg att den parfymen jag har gått och nosat på flera gånger nu och verkligen bestämt mig för att köpa, kommer att reas ut en av dagarna. Så kommer att se till att vara där då också. 

Ja ha en fortsatt trevlig helg nu.
Simma lugnt!

Lång tid sedan sist

Hej hej alla goa läsare. Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något igen, jag har haft så mycket att göra att jag nästan glömt bort bloggen. Nu mitt i natten efter en väldigt lyckad dag med flera små framsteg av olika karaktär i livet fått mig på bra humör och ingen lust alls att sova. Det är som om jag så mycket energi att jag skulle kunna gå ut och springa, men låter bli eftersom jag är lite mörkrädd med mer.

Jag har suttit och programmerat hela kvällen och löst problem efter problem och allt har verkligen flytit på och jag har inte velat sluta. Samtidigt sitter jag och njuter av gamla favoriter från Marie Fredriksson på Spotify och har nån slags nostalgi i hela kroppen. Allt känns fantastiskt mysigt omkring mig och jag har inte ens levande ljus och trevligt sällskap. Det är bara en fantastisk ro ändå.

Lägenheten är nydamsugen och nytvättad tvätt hänger ren i vardagsrummet, disken är fixad och jag stod dessutom och skrubbade diskbänken tidigare idag. Efter så många dagar av dåliga känslor så är det på topp nu. Och jag vill ju njuta av varenda minut, och även dela med mig av det här på något sätt. Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men måste ju skriva något. 

På något sätt är jag förvånad över att jag har hunnit med så mycket idag, jag sov ju lite länge på morgonen och hade ont i huvudet. Vi hade vart ute med klassen igår, och det blev lite sent. Men jag måste ju säga att det var värt det. Tycker om mina klasskamrater och kommer sakna dem oerhört när vi slutar. Det är faktiskt inte alls så lång tid kvar. Snart går vi ut på vår sista praktik-period, och jag är väldigt spänd och hoppfull inför detta. För jag har hamnat på ett ställe där jag verkligen tror jag kommer trivas och som säkert kommer kunna vara mycket bra för min utveckling, och av det jag träffat dem som jobbar där så är de väldigt trevliga. 

I morgon ska jag gå på bio med några vänner, jag var statist vår/sommar 2012, och en film jag var med i har haft premiär i oktober så måste ju faktiskt gå och se den, det går inte för sig att missa. Ska bli spännande, men det är ju lite trist att man var med i slutet så vet ju hur det kommer gå innan jag sett den. Men visst, det är en barnfilm och nog inget jag skulle se om det inte var så att jag vart med i den.

Borde nog gå och lägga mig i alla fall. har ju bestämt mig att ringa ett samtal på förmiddagen innan jag ska till stan och handla lite, innan bion. Så kan ju inte försova mig.

Jag hoppas att alla som läser kan få lite trevliga myskänslor nu, att det här positiva liksom smittar av sig.
Ta hand om er och sov gott i natt. 

Dependecy Injection, Unit Testing och Domain Driven Design

Så, då var det första lektionsfria dagen i skolan, mycket krav ställs nu på eget ansvar, självdisciplin och ambitioner. Det är lätt att göra fel saker bara för att man är hemma, men vet man vad man har att göra och sätter upp mål för sig själv blir det enklare. Jag hade många sådana här dagar förra läsåret och lyckades bra med studierna tyckte jag. Kruxet var att försöka skapa balans mellan studier och resten av livet, jag ägnade väldigt mycket av min tid för studierna och glömde nästan att jag hade andra behov också. Visst jag lyckades bra också, med det mesta och tog igen förlorad tid med vänner och familj under sommarlovet. Jag hoppas på att kunna hålla mig lika flitig i år också, men inte tränga bort annat viktigt. Som hälsan och relationer med de som betyder mycket för mig. Sen så förväntar jag mig i och för sig att de personer som står mig nära förstår att jag nu måste tänka på skolan i första hand, eftersom den här tiden är en gåva och den är under en begränsad period, och jag vill göra det bästa av den medan jag har chansen.

Dagarna i skolan har vart mycket intressanta, tempot var ganska högt de första dagarna eftersom vi har pratat mycket om helt nya saker, mycket teori. Nu ska jag börja koda på egen hand och använda de tekniker vi just lärt oss. Detta är kurs i ASP.NET MVC4, men vi har gått igenom följande tre saker som bas för det vi kommer göra nästa vecka då vi kommer gå igenom betydligt mer bekanta saker eftersom jag jobbat med MVC på min LIA: Dependency Injection, Domain Driven Design och Unit Testing, plus en del teori runt detta.

Dependecy Injection (DI):
En typ av Inversion of Control(IoC), som är ett designmöster för att undvika beroenden mellan klasser, och är bra att ha på grund av att det ska vara lättare att byta ut olika delar av koden, utan att påverka den andra. Det gör det även enklare att göra Unit Tests.

Dependency Injection bygger på att man bygger interface istället för klasser för att skicka in som argument i bl.a. metoder. De konkreta klasserna får implementera interfacen, vilket gör att man kan använda olika typer av klasser i samma metod, så länge metoden förväntar sig att ta emot just det intefacet. En så kallad DI-container anänds när programmet körs för att tala om vilken typ av klass som skall användas när ett visst interface skickas in som argument. Körs metoden från till exempel ett Unit Test, så avgör man i testet vad som bör skickas in. Det brukar ofta vara någon fejkad klass som inte är beroende av svar från utanförliggande saker som databas, internetuppkoppling, e-post och massa annat som man kan tänka sig kan strula till det om det inte fungerar.

Domain Driven Design (DDD):
Handlar om att arbeta utifrån en något som kallas domänmodell, där man skapar klasser som beskriver hela applikationen, ofta enkla klasser utan speciellt mycket logik, de skapas ofta som ett eget projekt i den solution som man arbetar med. Domänmodellen innehåller även tjänster och regler som avgör hur viktiga processer ska hanteras. Detta fungerar som själva kärnan av applikationen. Saker som gränssnitt och lagring skall inte finnas här, bara det mest grundläggande.

Unit Testing: 
Är små kodsnuttar som är till för att testa att små delar av en applikation, till exempel metoder, fungerar som man förväntar sig. De skrivs i ett eget projekt i den solution man man arbetar i, och kan köras fler gånger. Man brukar hålla sig till mönstret att man:

1. Listar upp alla saker man behöver för att kunna testa, olika instanser och och sådant.
   
2. Agerar och kör metoden man ska testa, och sparar resultatet i en variabel man vanligen kallar för actual, med vilket man menar att "det här är det faktiska resultatet av den här metoden".
   
3. Jämför resultatet med det resultatet man förväntat sig. Med andra ord kräver det att man har räknat ut exakt vad metoden bör ge för svar när man skickar in de argument man gjort. Alltså ska inte metoderna vara för stora och komplexa, eftersom man då kan få väldigt svårt att räkna ut vilket resultat det borde bli. Ännu en anledning att skriva många små enkla metoder istället för stora komplicerade saker. Om jämförelsen stämmer så går testet igenom, om inte så failar testet och man vet att något inte stämmer i metoden. Mycket användbart vid felsökning.

Nu är det dags att sätta igång med kodningen, och använda denna nya kunskap till något konkret. Jag har några exempel i kurslitteraturen som jag skall göra också.

Underbart återseende...

Blir ett kort inlägg.

Känner mig mycket glad och nöjd med dagen. Var som sagt ordentligt nervös inför första skoldagen detta läsåret. Hur det skulle vara att träffa alla, hur jag skulle orka upp på morgonen, hur läraren skulle vara, hur kursen skulle vara. Efter dagens genomgång så kan jag ju säga att jag inte hade behövt vara nervös, inte för skolan i alla fall. På vägen in lyckades jag ramla i trappen mellan bussen och tåget, fast det var inte så farligt, mest pinsamt då alla i trappen tittade på mig. Väl framme och när jag skulle stoppa matlådan i kylen tappade jag den ner i backen, och locket gick upp och innehåll liksom hoppade ur och spred sig inte så vackert på mina fina byxor. Och det blev svårt att få bort och fläckar. Inga fler katastrofer än så inträffade. Klasskamraterna var underbart att träffa igen, läraren verkar duktig och tydlig och jag fick bra första intryck av honom, kursupplägget verkar bra och innehållet intressant. Angående hur det var att vakna så var det inga problem eftersom jag knappt sovit en blund, det konstiga var att det inte alls känts som trötthet, inte mer än vanligt. Kanske för att det var så kul alltihop.

Nu ska jag göra lite annat

Skolstart och slut på sommarlovet

Så spännande det känns, i morgon börjar skolan med dunder och brak. Ska bli kul att träffa alla klasskamrater efter ett långt sommarlov. Att få lära sig massa nya saker och ha resten av året väldigt bokat. Plus att jag ska försöka fortsätta simma 2 gånger i veckan (vart lite uppehåll i sommar, men ska fortsätta igen nu när det blir mycket stillasittande i övrigt). Det kommer troligen förväntas mer av oss detta andra, och dessutom finalåret, för vår utbildning. Vi kommer att börja med att lära oss MVC, men eftersom vi jobbat med det under vår praktik kommer vi nog ha en del med oss. Sedan kommer vi under året även jobba med lite småkurser, bland annat Episerver, och dessutom lära oss WPF där vi till och med kommer få göra spel av enklare typ. Sen så kommer vi ju ha examensarbete. Sen så ska vi även hitta en andra LIA-plats, och funderar mycket på om jag ska söka på samma som jag var på, för att kanske ha en chans på arbete där i framtiden, eftersom jag trivdes hos dem, eller försöka hitta en annan plats för att vidga vyerna. Det är svårt att veta vad som är bäst, egentligen.  Mycket att tänka på framöver.

Och så har sommaren kommit mot sitt slut, en sommar som innehållit en massa skoj. Midsommar i skärgården, läsning, promenader i solen ensam och med kamrater, båtluff, Gröna Lund, utekvällar med dans i goda vänner lag, Gyllene Tider, födelsedagar, förhandsvisning av bio, bärplockning, Allsång på Skansen, hårklippning till kort frisyr, besök i Finnspång, tid med min kära morfar, sovmorgnar, shopping och en massa snurr ibland gamla minnen i form av dagböcker och foton. Och en massa mer... Helt enkelt ett prima sommarlov, men det är svårt att fatta att det är slut nu, även om det ska bli kul att komma tillbaka. Det jag kommer ha svårast för är nog att behöva gå upp tidigt igen. Och så har de ändrat på schemat så kommer ju verkligen behöva ha koll på vilka veckor det är, udda eller jämna.

Nåt jag har vart jätteduktig med nu är att ha förberett massor av matlådor så att det inte kommer behöva bli så mycket matlagning. Hela frysen full av easy-to-grab-and-run, hemmagjorda, goda(hoppas jag) matlådor att ta med till skolan. Ska funka till dieten också.

Blir spännande att se om folk känner igen en när man kommer tillbaka också, har ju gått ner i vikt mycket, samt som sagt klippt av mig mer än halva håret, sparat ut naglar och skaffat andra kläder(blev väldigt kritiskt ett tag, eftersom de gamla kläderna satt som tält, och därav känns det som jag har en helt ny stil, lite snyggare... ^^).

Ha det gott och fint nu, alla goa läsare =)

Dumma saker folk bara gör hela tiden

Jag har lyckas störa mig på massa saker som folk gör när de är ute bland andra och tänkte göra en liten lista på vanligt förekommande dumheter. Kom gärna in med egna förslag.

• Bilar blinkar inte när de svänger
• Bilar tappar farten direkt efter omkörning så den framför får en bil precis i nosen (speciellt dåligt när bilen som blir omkörd är av tyngre varianten)
• Cyklister cyklar på gångbanor och trottoarer när det finns cykelbanor
• Cyklister plingar inte när de kommer bakom gående (vet att en del inte ha plinga, men då kan man ju i alla fall meddela att man kommer på ett annat sätt)
• Gående går på fel sida av vägen (gående ska gå MOT trafikens riktning, inte med den)
• Folk tvärstannar mitt i en trappa, eller annan plats där många passerar samtidigt, helt utan att se sig om
• Folk stannar direkt efter att de gått av en rulltrappa
• Folk stannar mitt i en dörröppning
• Folk som åker full tunnelbana gör inte plats för de som ska gå av tåget, gäller både de som ska gå på och de som står och trängs inne i tåget
• Kunder ställer kyl- och frysvaror de ångrar sig med vart som helst i butiken så de ligger och blir förstörda
• Kunder skäller ut kassörskan när det är nåt som inte stämmer ute i butiken enligt dem

Nu har jag gnällt av mig lite, känner ofta inte för att göra det men är aningen bitter idag antar jag. Skulle ha målat en tavla eller nåt, men tappade suget innan jag hann börja, så fick bli det här istället.

Förhandsvisningen av "The Heat"

Var på bio med några av mina fina vänner förra helgen. Det var förhandsvisning av filmen "The Heat" med bland annat Sandra Bullock bland rollerna. Förhandsvisningen fick jag av min telefonoperatör 3, och hämtade ut dem från Biograf Sergel i Stockholm på Hötorget. Själva filmen visades på Biograf Park.

Känner att jag vill skriva och rekommendera folk att se denna film som är en komedi om ett par kvinnliga poliser som av en händelse hamnar på samma fall, och inte riktigt kommer överens eller arbetar på samma sätt. Filmen bjöd på flera oväntade skratt, till och med så pass att jag fick torka tårar från ögonen i vissa lägen, inte för att det var sorgligt utan för att det var roligt. Och det hände massa saker under hela filmen, den var inte långsam alls. Dessutom fick de in en hel del djupare tankar och spänning också.

Anledningen till att jag nu vill berätta att den faktiskt var rolig var att jag gick dit med inte så höga förväntningar, och hade antagligen inte ens funderat på att titta på den om det inte vart för att jag fått biljetterna gratis. Detta för att alla deras trailers på filmen som har visats på TV:n har varit så sjukt dåliga och inte alls varit rättvisa mot själva filmen. Så har man sett trailern och inte tror att filmen kommer vara bra bara för därför så kan man ha tagit miste. Det var mest det jag ville få sagt.

Dagböcker upphittade...

Det är så frustrerande och irriterande när grejer bara försvinner spårlöst. Just nu har jag letat efter en speciell bok, som jag vill läsa i, i flera dagar. Och kan verkligen inte hitta den på något av de självklara ställena. Jag har inte heller tid att leta så mycket på alla ologiska ställen just nu heller på grund av olika saker. Får kanske ta det nästa vecka. Men trist är det.

I alla fall, när jag letade genom bokhyllorna så fann jag mina gamla dagböcker och fastnade i dem. 7 st tror jag det blev. Det var en väldigt skojig läsning, jag har gjort det förr men det spelar ingen roll. Det var kul ändå. Och många minnen kommer fram. Jag bestämde mig för att faktiskt skriva rent mina dagar och sätta ihop dem till något större, mest för personligt bruk då, men ändå, väldigt bra att ha kvar eftersom en del böcker har jag använt blyerts i och det börjar bli svårt att se vad det står. Känns bra att bevara det på nåt mer sätt. Jag skrev rent 2 veckor i går kväll, idag blev det inte mycket men man kan ju inte alltid vara på topp.

Jag fick för mig att jag nog ska börja skriva igen, alltså utöver det här bloggandet och mina olika meddelanden till vänner. Alltså på ett mer seriöst sätt börja "dagboka" igen, just eftersom jag nu blev så glad över att hitta mina gamla dagar. Kanske en vacker dag om många år kommer jag bli glad av att hitta dagar ur mitt liv nu för tiden, och se hur jag tänker just nu. I de gamla böckerna jag läste såg jag att jag verkligen hade mycket energi och flängde runt och gjorde grejer hela tiden, förstod inte hur jag hann med allt och skolan dessutom.

Nä nu ska jag sussa, tidig uppgång i morgon.

Något elakt i halsen och djur i spåret...

Alltså, vaknar upp och känner att det gör ont i halsen. Men mår inte dåligt. Vill ju inte bli sjuk, ska snart åka ut på båtluff, passar inte med att vara sjuk då. Hoppas det bara är nåt tillfälligt. Blev lite bättre efter kaffe. Lite. Känns som jag svalt nåt hårt och skrovligt, typ en hel fryst köttbulle, och långsamt dessutom så den hunnit dra upp massa sår på vägen ner... 

Tog det lugnt ett tag och jobbade med en tavla som är lite försenad. Placeringar och föremål och sånt. Kände dock att det var grymt trist att vara inne när det var så fint ute. Så gav mig ut och samlade steg i reservatet. Körde min vanliga runda och den ligger tydligen på dryga 6000 steg. Något i alla fall. Igår gick jag 20000 steg drygt, btw. Kändes bra, gick och strosade med Melissa Horns "Innan jag kände dig"-album i öronen, kunde till och med springa lite grann här och var. Det var dock äckligt varmt på vissa ställen (så varmt att jag kände att jag hade för varma kläder på mig), och med tanke på halsen så blev det inte så jättemycket av springandet. Men lite.

Första varvet var inga konstigheter alls på. Det var på andra varvet som känslorna kom ur balans. Rätt som det är mitt över spåret framför mina fötter far en orm förbi. Jag är oförberedd och känner hjärtat upp i halsen, som om det inte räckte med att det gjorde ont där innan, blir förstelnad och bara glor. Troligtvis flög jag upp i luften det första som hände dessutom. Det var en silvergrå sak med gult på huvudet (har fått höra att det troligen är en snok, jag visste inte när jag såg den), och jag hann se den en stund eftersom den körde hela vägen från ena sidan av spåret till andra, som att gå över vägen ungefär, och hjärtat bultade på. Läskigt. Gissa om jag gick på helspänn resten av promenaden. Tittade på spåret av och an för att se om det fanns fler. Det var första i år och på flera år till och med. Såg en kopparorm i skärgården runt midsommar, men det var ju inte samma sak så den stod jag och hängde över och tog massa bilder på istället för att bli skraj.

Senast jag såg en orm innan var i Järna, jag skulle ta mig från ICA till Statoil tror jag, och hade gått nära motorvägen, och så när jag i grönskan skulle hoppa över ett dike såg jag den. Det var också en upplevelse. Den låg hopringlad och var alldeles svart, så jag trodde det bara var en hund som gjort ifrån sig och planerade mitt hopp så att jag inte skulle kliva på det och hamna med foten en liten bit ifrån. När jag landat med foten så hoppade den där hundlorten upp i luften för att snabbt slingra iväg. Det var mycket obehagligt efter som det hade vart precis nära och jag hade vart så oberedd. Glad att jag inte ramlade omkull mitt i överraskningen...

Och när jag lite senare nästan var klar med rundan såg jag nått som kändes nästan ännu värre än ormen. En fågel med en kort och en lång vinge och utan svans. Den försökte flyga bort när jag kom men kunde inte, den fick skutta på sina små ben och såg rädd ut. Sen kom ett par cyklar som den också försökte flyga bort från men kunde inte lyfta, bara skutta... Jag kände en sting av sorg och en klump i halsen (aj aj inte mer nu...) när jag såg den ta sig ut i skogen med enbart benen och hade tanken *hur ska den klara sig om dem inte kan flyga?* hela vägen hem... Vet inte om fågeln var missbildad eller om den fallit offer för någon slags annat djur, typ katt eller nåt.

Såg dessutom en katt på vägen ut i spåret, det var en fin en som strosade runt, men så höll han på att bli påkörd av två cyklister som inte hade för avsikt att sakta ner farten. Han hoppa bort från spåret i sista stund. Det var jag glad för, men dessa cyklister alltså... stötte på en hel drös som kom bakom och inte brydde sig om att plinga alls. Riktigt dålig stil faktiskt. Kände mig smått irriterad på dem.

Trevlig sommarkväll nu alla! Ta väl hand om er, och ät inga frysta hela köttbullar...

Mindre humör för att uppdatera

Hej hopp, jag har verkligen inte haft humör för att uppdatera bloggen igen. Massa annat att göra, och tankar på det mesta utom just det här. Vilket i sig nog är bra, att jag har ett liv utanför datorn. Yay!

Så man får väl se hur det utvecklar sig, har en del planer, men inget konkret som jag vet kommer som ett bombnedslag och förändrar alltihopa. Kanske lite nya bilder, dikter och typ det vanliga. Var på en fin resa till en tjejkompis i Finspång, kommer nog prata lite om den, har även vart på en allsång på skansen, och om jag känner för det kanske upplevelsen från den dagen får ett par ord också.

Men när saker dyker upp det är ju upp till mig. Men håll utkik, rätt som det är dyker något in.

Midsommarbilder

Skulle ju kunnat skriva en massa om hela min fantastiska midsommarresa på skärgården, men känner mig fortfarande ganska avslagen efter helgen, så lägger in lite bilder istället, och uppdaterar med text när det känns bättre. Inga direkt nya bilder för de som känner mig och kikat på Instagram, men funkar som utfyllnad i bloggen...For now =)

Resfeber och midsommarplaner

Har ordentlig resfeber, ska ut och fira midsommar med några vänner i skärgården på en ö. Eventuellt blir det att sova i tält också. 

Det var i måndags som jag insåg att jag var oplanerad på midsommar och hörde runt bland lite vänner och bekanta och blev inbjuden till ett evenemang som jag blev tvungen att svara på samma dag. I vanliga fall är jag inte så här spontan, men den här veckan verkar jag vara mycket så. Följde med en kompis bara så där på en visning av en lägenhet i måndags också. Hon frågade typ: "Vad gör du om en timma? Vill du hänga med?" Fick bestämma mig snabbt. Gick runt i stan en heldag, dock planerat, igår. Lyckades samla ihop 2500 steg igen, och på nya stegräknaren är detta rekord. Inte om man jämför med gamla, men i alla fall. Fick en del solig färg i ansikte och på armar också under dagen. Det var märkligt väder, både sol och regn. Undvek regnet för det mesta genom att gå bort från molnen åt ett annat håll, helt enkelt. Tog den här bilden på ett ställe där det syntes väldigt bra hur de olika väderlekarna krockade med varandra. Mörka regnmoln på himlen och solig mark under.

Djurgården, 2013-06-18

Idag ska jag försöka packa lite då avresa inför midsommarfirandet blir i morgon. Och resan till båten vi ska ta ut på ön är med buss, känner svag oro för att bussen kommer att strejka i morgon och det då kommer bli svårt att ta sig in. Jag vet inte riktigt vad jag ska packa, det mesta har jag skrivit upp men sen är det kläder, vad kommer behövas? Det ska täcka de mesta, men inte vara så mycket då jag tänkt att jag skulle klara allt i en väska.

Har funderat ut en del av följande grejor att packa:

• vatten + flaska
• flytväst
• regnjacka
• badkläder + handduk
• midsommarklänning
• varmare myskläder för kylig kväll
• pyjamas + kudde
• underkläder/strumpor
• lite vanliga kläder för lördagen
• extra skor
• handväska
• keps + solbrillor
• necessär med viktiga smågrejor (massa olika för typ hygien, medicin o.s.v.)
• ritblock/anteckningsblock + penna
• kamera
• mp3-spelare
• ficklampa med nya batterier
• mobilladdare
• kortlek
• bok
• plastpåse
• + en del som jag inte har kommit på ännu eller inte har lust att skriva upp

Idag måste jag också boka biljetter till en resa nästa vecka, då jag ska hälsa på en tjejkompis en liten bit bort i landet. Har aldrig vart där så kommer bli roligt det med. Tänkte åka på tisdagen, då jag kommer hem på söndagen och känner att jag behöver en dag hemma i lugn och ro innan jag far iväg igen. Kom precis på att jag nog borde avvakta med bokning av den resan, utifall strejkandet fortsätter lång tid. Man vet aldrig, borde kunna boka resan på måndagen till och med.

Lade över bilder från kameran på datorn, och insåg att jag inte gjort det på ett helt år. Det var kvar bilder från förra midsommar och ännu tidigare. Bilden här under är fån förra årets midsommar. Känner knappt igen mig själv faktiskt, jag var en mycket större donna på den tiden. Men jämför man med åren 2009-2010 så är jag väldigt liten på den här bilden med i.o.f.s.

Midsommar 2012

Mina brudbuketter

Här följer massor av bilder på blommor, närmare bestämt alla brudbuketter jag gjort från och jag gick en florist-utbildning för ett par år sedan (2010-2011). De är fina så vill gärna dela med mig av mina konstverk. De är i ordningen nyaste högst upp. 

Min senaste brudbukett var i början av 2012,
 till en kär vän som skulle gifta sig.
De var mycket nöjda med den.

Första brudbuketten efter jag slutat skolan blev en
varm och lite vild bukett, för ett bröllop med
tema vit-grön och brud med rödlätt hårfärg.
Jag var själv med på tillställningen och var väldigt
stolt över mitt jobb för det var riktigt vackert.

Min sista bukett i skolan, var som ett specialarbete eller
nåt i den stilen, fick planera upp bukett och kostnad
och beställning av blommor och hela faderullan bara
genom att titta på en bild av en brud.
Många tyckte den liknade en tårta, mums!

Den roligaste och petigaste buketten att binda var denna.
Älskade verkligen form och färg. Men kan ju sägas att det
tog sin lilla tid att få till vissa bitar.

Glameliros, egentligen ingen bukett men brukar ibland
användas som det på vissa bröllop. Detta var inte speciellt
kul att göra och inte direkt snyggt heller i min smak.
Man klistrar ihop många rosor till en enda jättelik ros.
Tycker mest man förstör blommorna.

Andra buketten var jag helt lyrisk över,
hade vart sjuk ett tag så fick göra den  utan
att ha haft lektion innan i hur man gjorde
och det blev ett fint resultat ändå.
Droppformad i vit och rosa. 

Min första brudbukett i skolan,
en "rundbunden" i brudhållare med rosa rosor.

Dagens...(2013-06-13)

Dagens låt: Evan & Jaron - From my head to my heart.

Dagens affirmation: Jag är stark och klarar motgångar i livet!

Dagens bedrift: Steg upp tidigt, och gjorde dessutom morgongympa.

Dumma bots och spam!

Nu är jag arg!

Min e-postadress blev utnyttjad för att skicka spam till mina kontakter igår natt och förra veckan förstördes min statistik över läsare på denna blogg av konstiga källor som jag läste mig till är bots som bara försöker locka till sig folk till sidor som kan ge virus och annat skräp på datorerna. 

Blev lite för mycket på kort tid. Ordentligt irriterad...

Lisa Ekdahl, en underbar sångfågel

Har ända sedan tonårsdagar gillat Lisa Ekdahls musik. Det började med att jag kom över ett kassettband med ensa sidan Cajsa-Stina Åkerström och den andra sidan Lisa Ekdahl. Tror egentligen det var mammas men eftersom hon inte uppskattade det lika mycket som jag så blev det som mitt istället. Innan den kassetten hade jag bara hört plågan "Vem vet" vilket hade gett mig kalla kårar när nån nämnde henne för mig, avskydde den låten. Och därav hade jag en bestämd åsikt att jag inte gillade Lisa Ekdahls musik. Knasigt att ha fördomar, men var ju ganska ung då. Hur som helst, jag gillade Cajsa-Stina och för att kunna lyssna på den ena sidan utan att behöva spola så mycket fick jag ju lyssna på den andra sidan också. Så med andra ord, jag satt och lyssnade på hennes musik och upptäckte att jag gillade den nästan ännu mer än Cajsa-Stinas. Jag hade haft fel. 

Senare en tid så fick jag höra ännu fler av hennes låtar via en mamma till en kille jag var tonårskär i. Jag minns att jag lånade hennes CD skivor och lyssnade och lyssnade och hade sedan en bestämd åsikt att jag verkligen verkligen gillade Lisa Ekdahl massor. Och på den vägen är det, jag var aldrig något stort fan, men avgudade och gör det än, hennes musik, texter, röst med mer. En gång var jag på en av hennes konserter, på Gröna Lund närmare bestämt, med ett gäng vänner. Det var verkligen en upplevelse, hela stämningen var magisk på nåt vis. 

Vissa låtar har satt större spår än andra, och en del har passat bättre in i vissa livssituationer än andra. Somliga har vart favoriter medan andra bara har funnits. Senare har de kanske bytt plats med varandra. Just så är det med en låt nu, jag har inte uppmärksammat den speciellt innan, men har under några dagar lyssnat på den oavbrutet, eller i alla fall mycket. Den handlar om svårigheterna i relationer till andra människor och om tillit vs osäkerhet till någon man inte förstår sig helt på. Kanske även brist på tillit till sin egen intuition.

Tänkte jag skulle dela med mig av texten här under och dessutom skicka ut ett tack till Lisa för att hon genom åren satt en massa ord på mina känslor och hjälpt mig hantera konstiga situationer.


---------------------------------------------------------------------------
LISA EKDAHL - KAN NÅGON SJÄL BEGRIPA
---------------------------------------------------------------------------
Kameleontisk är den mannen i sitt inre
Jag försöker hålla mig på min kant
Hans hjärta verkar vara gott som guld
Hans hjärna som en mångfacetterad diamant 
Kameleontisk är jag i mitt inre och så svår att förstå 
Men jag vill bara ha honom intill mig 
Jag vill bara han ska vara nån jag kan lita på

Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en ända hem
Vem kan man visa det förlovade landet
och sitt eget Jerusalem

Hypnotisk är den blick han besitter
och så behagligt loj
Ibland har han räckt mig sina händer
Ibland har jag trott han är mitt ankare min borg 
Men så undrar man med honom som med floder 
Ska man dränkas eller varligt segla fram 
Man undrar om han döljer vassa tänder 
Man har ju märkt att dom med vassa tänder ofta liknar lamm

Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en som man är 
Vem kan han visa sitt innersta inre 
Utan att vara en förlorare för det

Han väcker min hunger, min förtvivlan
Men också min varma sympati
Hasardspel är vad kärleken är
Sägs det och det ligger det kanske något i 
Hasardspel eller inte, det ska spelas 
Spelas högt, fast fallet kan bli hårt 
Ibland har han räckt mig sina händer 
Ibland har han sagt sånt där som du och jag och vårt

Kan någon själ begripa
Varför ord som vi och vårt gör mig så svag 
Ibland har han hjälpt mig att glömma 
Hur ensam jag är för ett tag

Kan någon själ begripa
Varför det gör så ont så ont så ont att se 
Så sluter mina ögon och låtsas 
Att jag inte vet hur ensam jag är 
Jag sluter mina ögon och låtsas 
Att jag redan glömt hur vacker han är

Dagens...(2013-06-07)

Dagens affirmation: Jag är INTE ensam!

Dagens skratt: Skojiga illustrationer på vanliga missar i form av särskrivningar.

Dagens mål: Ut i solen, njut av livet, uppnå 10000 steg som igår, svara på e-post.

Dagens ros: De trevliga supportrarna på min internetbank var verkligen hjälpsamma.

Läsare har rasat in...

Hej på er, 

Jag är verkligen riktigt förvånad. Senaste veckan har det verkligen skett någonting med min blogg. Sidvyerna har fullkomligt exploderat. Eller hur man ska uttrycka det. Inte lika duktigt som när bloggen var ny men verkligen fler än jag är van vid. Dessutom fler gamla inlägg har blivit tittade på än normalt. Nya har blivit lästa titt som tätt, detta är jag inte ovan med, men att alla äldre inlägg fått såna uppsving är inte nåt som hänt förr direkt. Gissar att det är så att jag börjat uppdatera oftare igen och att det av nån anledning blir mer attraktivt att besöka bloggen då, men är inte säker. 

I alla fall, till alla läsare, det är jättekul att se att ni tittar in. Många kramar till er, och hoppas alla får en vacker dag. Det är himla fint väder just här och nu, och om ni också har det, så passa på att njuta av det, man vet inte hur länge det varar.

Originalbild efterlyses

Ny etikett för egna bilder som jag gjort genom åren och delar här. Börjar med denna.

Tecknad på Bild-lektion i högstadiet. Det finns även en till variant av samma bild men större och med färg, och även gjord med lite speciell teknik. Har den däremot inte tillgänglig att lägga in här i nuläget, men så fort jag fixat det så uppdaterar jag posten så man kan jämföra. 

Jag avbildade ett redan existerande konstverk, vilket jag inte minns vad det heter eller vem konstnären är. Om någon vet vilken det är så vore kul att få höra, för skulle gärna se den igen.

Bilden är scannad med scannern jag nämnde i tidigare inlägg: 
Efterlangtade Scanner - Välkommen Hem!

Härnedan  kommer uppdateringen med den andra bilden. Jag har använt en teknik som innebär att man river bitar ur tidningar etc i de färger man behöver, pusslar ihop och klistrar på sin bild. Ser dock att jag nog fuskade lite med ögon och öra. Fast tycker den är fin i alla fall.

Ha en fortsatt trevlig dag...

Dagens...(2013-05-29)

Dagens låt: The Cardigans - Communication

Dagens fail: Försov mig i morse, det händer typ aldrig

Dagens egoboost: Jag fick beröm för snygg design på praktiken

Veronica (gestaltning och karaktärsbyggnad)

Veronica slog upp ögonen i samma stund som hon hörde klockan ringa. Hon sträckte på sig i några sekunder innan hon slog av larmet och satte sig på sängkanten. Det första hon lade märke till var björkarna utanför fönstret. De for fram och tillbaka och de gulaktiga löven flög omkring i ett evigt virvlande. Det var tydligen ordentlig storm idag. Veronica funderade innan hon gick upp på varför hon inte vaknat av de knarrande fönstren eller allt susande och väsande utifrån. Hon som alltid brukade vara så lättväckt. Hon tänkte att hon antagligen varit mycket trött, eller drömt någonting mycket trevligt. Synd bara att hon aldrig kom ihåg sina drömmar. Hon satte sina morgonvarma fötter i tofflorna nedanför sängen och gladde sig över att de stod kvar på exakt samma ställe där hon ställt dem prydligt gårdags kvällen. Allt var i sin ordning. Hon älskade att bo själv, för då visste hon att allt skulle förbli som hon ville ha det hemma.

Det var svalt i lägenheten och nattlinnet värmde henne bara måttligt så hon svepte in sig i den långa svarta fleece morgonrocken. Tyget kändes mjukt och skönt mot huden. Hon bäddade sängen omsorgsfullt och såg till att den var helt fri från skrynklor. Att lämna sovrummet med skrynklig säng och utan de fina turkosa kuddarna snyggt placerade ovanpå överkastet var otänkbart. Det gjorde hon alltid innan hon tog sitt morgonkaffe. Veronica myste i morgonrocken när hon tänkte på att sätta sig och njuta av den goda, varma drycken. Det var helg så hon skulle unna sig två koppar idag innan hon ställde sig i duschen. Det hade hon tid med. Det var heller inte så att hon skulle iväg någonstans idag. Och det var i synnerhet inte väder att gå ut och promenera. Hon kunde bara ta det lugnt och påta lite med sitt nya projekt. Hon hade längtat efter att få fortsätta med skissandet på sin nya kollektion höstklänningar med tillhörande koftor. Mats hade varit mycket positiv till hennes idé och bett henne utöka den till fyra olika varianter. Kunde hon visa vad hon gick för nu kunde de till och med vara intresserade av att anställa henne på heltid. Då skulle hon slippa det förbaskade caféet som hon bara slet ut sin kropp på.

Kaffet smakade ljuvligt och hon kände hur det värmde henne ända in i själen. Det var för sorgligt att det skulle vara så kallt. Det enda som var bra med det här klimatet var att det inte var så mycket som flög i luften som insekter och pollen. Det var lättare att hålla rent och snyggt. Veronica kände att magen knorrade till, hon var en aning hungrig och det var ovanligt att hon var det på morgonen. Hon ville inte ha någonting eftersom hon brukade må illa av att äta så tidigt. Då var hon hellre hungrig en liten stund. Det skulle säkert gå över snart ändå. Hon fyllde på sin andra kopp och skulle precis föra den mot munnen när telefonen ringde. Irriterad sneglade hon på klockan. Halv åtta på en helg, vem hade mage att ringa nu? Alla hon kände visste att hon hade sina viktiga rutiner, fick hon inte göra det som hon ville och i sin egen takt så skulle inte hon låta dem få som de ville heller. Hon lät det ringa några signaler för att den på andra sidan skulle förstå att hon var upptagen. Men ljudet fortsatte tills hon inte stod ut längre. Hon sköt bak stolen i en häftig rörelse och gick hastig och bestämt bort mot det störande objektet. Jag hoppas att det här är viktigt nu, tänkte hon innan hon svarade så syrligt hon kunde.

- Ja, Veronica! Mitt i morgonkaffet!

- Vevvi, tjenare lillan! Lika trevlig som vanligt hör jag. Allt skönt eller?

Veronica gapade i luren. Vad nu?

- Adam?

- Ja men visst ser du! Här har du mig, det var ju inte igår. Känns som att vi har en del att prata om. Jag har något jag vill visa dig. Har flyttat förstår du. Nu är allt skönt! Tänkte slå mig till ro.

- Vad säger du? Det var ju på tiden. Vart då?

Veronica kom på sig själv med att verka alldeles för hänförd av broderns prat. Hon skulle vara sur. Han störde faktiskt. Hon ändrade tonläge för att han skulle förstå att han inte kunde bete sig hur som helst.

- Du har inte funderat på att det finns bättre tider att ringa på, när det är helg. En del har faktiskt inte tid att prata i telefonen nu.

- Va? Menar du att du slagga fortfarande? Har du börjat bli mänsklig sen sist? Eller kanske har du sällskap? Ha ha. Vem är den lyckliga, eller olyckliga kanske det heter i ditt fall? Vem vet.

Veronica kokade. Att komma här och påstå. Varför hade hon aldrig lärt sig hur han var?

- Var det något du ville eller? Har du inget att säga lägger jag på luren och det är nu.

- Om du hade lyssnat så ville jag visa dig något. Jag vill att du kommer till min lägenhet.

Som vanligt så lyckades Adam prata henne ur sin irritation och hon hade blivit övertalad att gå över till hans nya lägenhet. Hon ville inte erkänna det men lite nyfiken var hon på vad det var hon skulle få se. Och glad över att han för en gångs skull skulle stanna kvar på ett och samma ställe. Ett som dessutom var så nära henne. Hon hade saknat sin bror mycket, trots deras trista avslut senast de sågs. Innerst inne så älskade hon honom, men hon skulle aldrig mer låta honom bo hos henne. Där gick gränsen.

På vägen till brodern kände hon hur humöret sjönk igen. Det var kallt och blåsigt. Hennes nyfönade hår trasslade till sig och blev blött igen av regnet som började ösa ner över henne halvvägs framme. Hon ångrade att hon så snabbt bestämt sig för att gå dit ändå. Hade han flyttat dit så kunde hon komma vilken dag som helst. Varför en dag som denna när vädret verkade vilja göra allt för att förstöra för henne. Det var inte alltför långt, men tillräckligt för att hon skulle bli iskall och dyngsur. Säkert skulle hon bli förkyld nu också. Hon skulle ha stannat hemma och gjort sina skisser istället. Det var hon säker på. Fast hon kunde lika gärna fortsätta eftersom att vända om nu skulle göra detsamma. Så hon trotsade de onda väderdemonerna och gick vidare. Vattnet stänkte om hennes fötter när hon slog ner dem. Det här skulle Adam få äta upp.

Hon ringde på klockan till lägenheten som skulle vara hans och kände hur hon frös ända in i märgen. Hon darrade och hackade tänder. Att sminka sig hade varit mycket dumt. Hon misstänkte att hon såg ut som en blanding av plommon och clown nu. Men just nu orkade hon inte bry sig om det. Hon ville bara in, värma sig och tvätta sig och hoppades att hon även kunde få någonting att äta också. Men varför öppnade ingen dörren? Hon ringde på igen och började stampa med foten som för att få tiden att gå snabbare. Ingenting hände. Nu började hon bli arg. Han hade ringt på morgonen och stört, fått henne att gå ut i ovädret för att träffa honom. Hon hade blivit kall, blöt och såg säkert för gräslig ut nu. Hon skulle utan tvekan bli förkyld. Och nu öppnade han inte. Hennes fot stampade allt ihärdigare och det ekade svagt i portuppgången. Efter ytterligare en halv minut ryckte hon fram sin mobiltelefon ur väskan och ringde med ryckiga och darriga fingrar upp broderns nummer. Inget svar kom men hon hörde en trallvänlig liten melodi spelas inifrån lägenheten. Hon hade blivit sviken av honom igen. Hon visste det och kände en klump i magen som sakta men säkert letade sig upp mot halsen. Varför kunde hon inte bara strunta i honom, bara för att de var syskon behövde det inte betyda att de behövde vara vänner. Han hade väl gjort som han alltid brukade göra. Snacka en massa och sedan skita i henne. Med tunga steg började hon gå ner för trappan. Det här var sista gången. Absolut sista gången hon skulle lita på honom.

Plötsligt hörde hon hur någon öppnade en dörr bakom henne. Hon stannade upp och lyssnade men vände sig inte. Det behövde inte vara han. Ingen mening att tro något.

- Hallå? Är det någon där? Veronica, är det du?

Rösten hon hörde kom från en kvinna. Veronica kände hur hela hon blev till ett frågetecken. Vad handlade det här om? Vem var hon? Var var hennes bror? Tusen frågor flög inom henne. Hon måste ta reda på hur det låg till. Kunde inte stå här och sura. Med darrande röst svarade hon.

- J-ja? Vem är det?

Ner efter henne i trappan kom en ung kvinna i hennes egen ålder farande i morgonrock och blont spretigt hår. Hon såg nyvaken ut men sträckte fram handen i en vänlig gest.

- Hejsan! Jag är Matilda. Du måste vara Adams syster. Han har berättat om dig en del. Jag är ledsen om du fick vänta. Jag hade visst somnat om. Kom med in så ska du få byta kläder, det där ser kallt ut.

- Jo tack! Men vem är du och var är Adam?

Veronica följde efter kvinnan in i lägenheten och fick veta att Adam hade akut fått springa till affären och köpa tamponger och skulle snart vara tillbaka. Den blonda kvinnan var Adams nya tjej, och enligt henne så var det något verkligen seriöst. Veronica var själv häpen över att hennes bror ens övervägt att handla åt en flickvän i det här vädret, så det kanske var så att det var på riktigt den här gången. Och kvinnan framför henne som gett henne både varma, torra kläder, mat och sällskap verkade både trevlig och rolig, så det gladde henne faktiskt. De hann prata och skratta en hel del tillsammans om Adam innan han kom hem.

Det blev en trevlig dag trots allt, konstaterade Veronica när hon gick hem i den lugna, härliga höstkvällen. Skissandet skulle hon ta hand om nästa dag.

Dagar ur Elsas sommarlov

Elsa är en flicka på tio vårar som bor med sin mamma i Gränna, en liten by i mitten av Sverige. Elsas sommarlov har precis börjat och hon ser fram emot de kommande dagarna det fria. Snart skall hon åka ensam första gången till sina morföräldrar Aina och Gunnar på Visingsö för att fira midsommar. Här följer utdrag ur hennes dagbok från de närmaste dagarna.

Måndag 9:e juni

”Sista dagen i skolan! Vad skönt! Jag har inte orkat sitta still på lektionerna den senaste veckan. Nu när solen har kommit så har jag bara velat vara ute och a kul med mina kompisar. Vi sjöng som vanligt Du ska inte tro det blir sommar... så det skrålade i aulan som avslut. Pontus larvade sig som alltid och fröken försökte bli arg, men det slutade med att alla skrattade. Det var kul.”

Onsdag 11:e juni

”Igår regnade det! Jag var hos Frida och tittade på Sällskapsresan på TV och lekte i hennes pappas tält som vi testade i vardagsrummet. Det fick nästan plats. De ska ut och leka friluftsliv i två veckor.

Idag var vi ute och spelade brännboll hela gänget. Frida, Emma, Pontus och Markus och några föräldrar och syskon var där. Mitt lag vann! Jag gjorde en lyra. Vem är det som är bäst? Vi grillade varmkorv med bröd och åt.”

Fredag 13:e juni

”Fredagen den 13:e! Buhu, otur säger alla. Jag ska stanna hemma med mamma idag, för säkerhets skull. Kanske gå och säga hej då till Frida för de åker iväg med sitt tält i morgon. Jag och mamma ska åka till stranden i morgon. Hoppas det blir fint väder. Jag ska visa henne vad duktig jag blivit på att simma då. Jag har lärt mig att simma ryggsim i skolan. Det ska bli en överraskning.”

Lördag 14:e juni

”Det blev soligt och fint så vi badade en massa. Det var kallt men roligt, och efter att man har tagit ett par dopp så känns det faktiskt inte lika kallt längre. Jag badade så mycket att mina tår och fingrar blev till russin när jag klev ur. Mamma badade inte lika mycket. Hon låg i solen och badade i den i stället. Hon säger att hon vill bli brun, men hon blir bara röd. Slöseri med tid tycker jag.

Överraskningen fungerade, mamma blev jätteglad att jag lärt mig simma på rygg. Hon bjöd mig på en glass för att jag varit så duktig sa hon. Jag tycker det är enkelt. Men glass är gott så jag sa inte emot.”

Söndag 15:e juni

”Imorgon bär det av till mormor och morfar. Jag ska vara ensam hos dem i fyra dagar. Mamma kommer också, men först på midsommarafton. Det ska bli så kul, jag älskar att vara där. Mormor har egna kaniner och närmaste grannen har tre hästar som jag brukar hälsa på. De har lovat att när jag är tillräckligt stor kan jag få pröva att rida på en av dem. Jag är tio år nu, så jag borde nog vara tillräckligt stor nu. Hoppas, hoppas, hoppas!”

Senare

”Det känns lite pirrigt att åka själv till mormor och morfar, jag har aldrig gjort det förut. Men mamma ska följa med hela vägen till båten och mormor ska möta mig när jag är framme så det ska nog bli bra ändå. Nu ska vi packa min väska med alla kläder jag ska ha med mig. Och Fridolf... han måste följa med. Fast han får ligga längst ner i väskan så ingen ser. Då skulle de nog skratta åt mig som har en teddybjörn.”

 Måndag 16:e juni

”Pontus ringde i morse och undrade om jag skulle följa med och spela brännboll idag igen. Han är så söt som tänker på mig nu när Frida inte är hemma, men jag var ju tvungen att tacka nej. Det var lite synd. Och mamma retades och undrade om han var en beundrare och sa att jag var röd som en clownnäsa. Nu ska vi åka till båten. Skriver mer sen.”

Senare

”Jag är framme hos mormor och morfar nu. Det gick bra att åka båten över ensam och sen åkte mormor och jag skrinda hem till dem. Det var kul. Det är så fint här, deras trädgård blommar och de har sommarstädat. Det är mormor som har gjort det så fint. Mamma sa innan jag åkte att jag skulle vara snäll mot dem och tänka på att de är gamla, men det märks inte på mormor. Hon är helt vild. Hon lagar mat, dansar, städar, rensar ogräs och tar hand om morfar på en gång. Jag tror hon är en förklädd superhjälte. Morfar är det lite värre med. Han har svårt att gå och hör dåligt så man får skrika. Mormor är hopplös med sina polkagrisar. Vi tar med en strut varje gång vi åker hit. Idag fick jag ta med den. Hon vill aldrig ha någonting annat, bara polkagrisar. Hon säger att hon flyttade till Gränna från början bara för polkagrisarnas skull. Jag tror inte det, för då skulle hon ju inte ha flyttat ut hit på ön efteråt. Själv är jag inte så förtjust i hårda karameller så jag har gömt en påse med sega björnar i väskan. Jag ska kanske få rida i morgon. Jag är jätteglad.

Men jag är ledsen också, för en av kaninerna är död. Knutte. Snyft. Han blev för gammal och dog i vintras. Jag tror att kaniner kommer till kaninhimmelen när de dör. Jag hoppas att det är ett fint ställe.

R.I.P. Knutte”

Tankar om magkänsla och personkemi

Alltså, ska man lita på sin magkänsla, sitt förnuft eller sitt hjärta? Eller ska man bara låta bli och bara försöka se vad som händer istället? 

Men sen så kommer man ibland till vägskäl där det gäller att bestämma sig för ett alternativ. Om man då skall strunta i sina egna signaler och uppfattningar om hur saker står till runt om en, "fakta" som kan hjälpa en att fatta ett beslut, litet eller stort, vad är det då man ska använda för att göra en rättvis bedömning av situationen? Man vill troligtvis inte bara stå och stampa på samma plats, även om det ibland kan kännas bekvämast, men i slutändan är det nog inte det bästa sättet att lösa någonting.

Människor kan vara bra knepiga att begripa ibland... Fast behöver man egentligen begripa? 
För hur mycket man än försöker förstå hur någon annan fungerar desto krångligare kan man göra för sig. För blir man för övertygad om hur någon annan tänker kanske man fastnar där, fast att det kanske inte alls är så. Eller så glömmer man bort att precis som en själv så kan den här andra personen också förändras av olika skäl. 

Hur vet man då om någon är den som den utger sig för att vara? 
- Det gör man inte. 

Man kan inte veta vem en annan är på riktigt menar jag. För alla bär väl på egna sidor som är dolda för andra, om man ransakar sig själv så tror jag nog att de flesta inser att så nog är fallet. Även om vi kanske är öppna om det mesta om oss själva.

Men hur skall man då kunna känna vänskap och gemenskap med andra? 
För det mesta så går det ju bra ändå, för det mesta funkar folks kemi eller så gör den inte, ibland har man ingen kemi över huvud taget kan jag gissa. Reaktioner på denna kemi blir ofta naturliga, utan så stora funderingar. Man blir vänner, fiender eller ingenting, och en massa saker däremellan förstås.

Egentligen hade jag velat skriva en dikt här istället, kom på en bra på bussen, trodde jag, men när jag skulle skriva ner den blev det bara fånigt, så jag skrev bara ut dessa funderingar. Kanske inte så genomtänkta, men ganska spontana och ibland är det just dessa ogenomtänkta ord som säger mycket om vem man är.

Två tjejer på ett tåg (Dialogövning)

Det var fullt med folk på tåget. Klockan var fem på eftermiddagen, torsdag. Rusningstid. Julia och Hanna var på väg hem efter en lång dag i skolan. Lite trötta och tysta, som om de begrundade någon av dagens händelser. Kanske ville ingen av dem bryta tystnaden för att de var rädda att störa den andra. Utanför fönstren syntes tunnelväggarna mellan Stockholms hålplatser svischa förbi och när tåget stannade så trängdes människor för att komma ur vagnen. När det blev lite mindre folk runt omkring dem vände sig Julia mot Hanna som satt nedsjunken i en tidning. 

― Du, utbrast Julia högt för att överrösta tunnelbanans buller. Jag måste bara berätta om en dröm. Jag trodde jag skulle dö. Det var som nu typ, men skummare.

― Mmm, mumlade Hanna utan att lyfta blicken från gratistidningen hon studerade måttligt intresserad.

― Asså såhär va. Vi var på väg hem, satt på tåget, som nu typ. Jag kände inte igen stationerna, men visste att vi var på väg hem. Alla andra kändes som spöken typ. Eller statyer typ. Helt stilla och grå. Och så satt vi där och var klädda i värsta färgglada kläder. Lyste upp såhär, fattar du?

Julia gestikulerade och slog ut med händerna så att Hannas tidning fladdrade till. Hanna mulnade och blängde på sin vän när hon rätade till tidningen så det prasslade ljudligt.

― Okej, fick Hanna ur sig mellan tänderna och kikade runt lite snabbt som för att avgöra hur många som stirrade på dem innan hon dök ner med blicken på texten igen. Kan du sluta fara runt och var lite tystare!

― Jaja, i alla fall... Vi sitter där och bara syns. Lyser typ. Sen kommer ett gäng killar fram och vill ha våra mobiler. Du börjar rota i väskan och sen... 

― Men hallå! Jag fattar inte. Hur kunde dom rösta ut Idol-Anders. Han är ju bara för sööt!

Hanna höll upp tidningen så att Julia fick den framför näsan.

― Asså, han sjöng inte bra. De söker inte modeller precis. Ville du höra...

― Det gjorde han visst! Tondöv eller? Och titta vilka armar sen!

― Äh, skit samma! Skulle inte du på den där festen hos Erik i morrn? Då kan vi ju gå...

― Neej! Det fattar du väl att jag inte ska. Erik? Tror du själv att det skulle bli kul eller?

― Förlåt då, tänkte bara...

― Nej!

― ...höra, Linus skulle dit.

― Linus!? Shit, du fattar väl att han bara är ute efter en sak. Du vet...

Julia sprätte till utan förvarning och raffsade ihop sina saker.

― Måste gå nu! Vi hörs!

Hon sprang mot dörrarna och hann hoppa ut precis innan de slogs igen. 

Vårkänslor

Anna njöt verkligen av den här dagen. Solen hade kommit precis i rättan tid. Efter månader av snö och grå himmel hade den kommit som en räddande ängel och brett sina skimrande vingar av ljus över hennes tillvaro. Bortblåst var tristessen och ledan över den mörka och fula asfaltgatan som några dagar tidigare varit täkt av grå smältande snö.

Nu när hon gick ut så låg visserligen ett par vattenpussar och blänkte här och var. Det hade kunnat vara en trist syn, men eftersom solstrålarna sken i dem gjorde de sig ändå vackra där de låg och speglade den blå himlen och de små vita molntussarna som simmade omkring i skyn.

”Det här är livet” tänkte hon där hon vandrade längs den lilla gångvägen ner till centrumet. Hon skulle till torget för att köpa lite färska grönsaker och frukter till middagen dagen därpå. Det var fredag och hon hade slutat jobbet tidigt idag. I morgon skulle hennes föräldrar komma och hälsa på, så hon tänkte bjuda på något riktigt gott. Det brukade inte bli så att hon lade ner mycket tid på att laga mat om hon inte hade någon som skulle komma förbi. Som ensam blev det ofta något snabbt och enkelt.

Medan hon gick passade hon på att utnyttja sina sinnen så gott hon kunde denna vårens första dag. Hon ville ta vara på möjligheten hon fick att vara ute i denna vackra tid. Hon andades in luften och kände tydligt doften av fuktigt gräs och tussilagor som blommade på ängen alldeles intill henne, som dussintals solar på ett grönt himlavalv. Hon hörde fåglars kvittrande och fantiserade om hur de sjöng för varandra om de resor de gjort genom livet och hur de önskade finna en käresta. Några barn lekte tafatt på ängen, de skrattade och stojade. Hon log och tänkte på hur hon några veckor tidigare irriterat sig på dessa barn som hon tyckte förde ett fruktansvärt liv utanför hennes lyhörda hem. Nu gladdes hon av dessa barn med färgglada regnkläder och rosiga kinder. Hon insåg att de små galonoverallerna såg vackrare ut än sist, färgerna hade gått från gråaktigt till lysande på grund av ljuset. I mörkret verkade allt bli lite mer opersonligt. Fast var det verkligen så? Kunde det inte vara hennes eget sinnelag som bestämde hur hon upplevde saker omkring henne? I vilket fall som helst kände hon ett behagligt lugn och samtidigt en lust över livet som det var precis just nu.

Även insekter hade börjat vakna till liv och hon viftade iväg någon slags surrande flygare som var på väg rakt in i hennes panna. En fjäril fladdrade omkring en bit bort. Hon älskade de vackra flygande blommorna, vilket hon tyckte de liknade. De var så mystiska med sina mönstrade vingar, ja nästan magiska. Det här var en gul en, citronfjärilen, och eftersom det var den första hon såg i år sa skrocket att det skulle bli en solig sommar. Det gladde henne.

Hon kikade upp på himmelen, den var ljusblå och de enstaka moln hon såg liknade figurer av olika slag. Hon mindes då sin barndom. Hur hon brukade sitta med sin morfar på landet och berätta sagor om de olika figurer de såg. Hon hade älskat sin morfar över allt annat när hon var barn. Nu när han inte fanns hos dem längre fick hon ett sting av melankoli i hjärtat, men hon trodde att han satt där uppe och tittade ner på henne. Hon tackade honom tyst för den fina dagen han sänt ner till henne.

Hon var framme vid torget nu, men kunde inte motstå frestelsen att köpa en glass av gubben som stod i en liten utomhuskiosk. Hon satte sig på en bänk vid sidan om och njöt av den svalkande smaken av jordgubbssorbet i munnen. Hon slöt ögonen och lutade huvudet mot solen och önskade att ögonblicket skulle vara förevigt.

Egna texter från skrivarkurser

Tänkte börja dela några gamla texter jag skrivit under cirklar och kurser, och kanske få inspiration till nåt nytt. De  kommer att ligga under kategorin "Egna texter" och de hänger ofta inte ihop. Kanske hamnar dikter och nya texter också i denna. 

Men hur som helst, skulle kunna vara kul, om det finns nån som gillar att skriva, få svar på inläggen, kommentarer om nåt som är bra eller mindre bra, vad som kan utvecklas osv. Eller om nån vill fortsätta skriva på texterna i eget övningssyfte är det helt ok att lägga in fortsättningen som svar också. Kanske kan bli roliga resultat. 

Första kommer in som nästa inlägg: "Vårkänslor"

Skor på lagning, inte som jag tänkt mig!

Blev halvknasigt idag. Lämnade in mina jeans och några skor på  lagning, upptäckte på vägen att även de skor jag hade på mig på vägen föll sönder. Hade hittat dem i kassen bland skor som behöver lagas. Men de hade sett hela ut där hemma. Det var när jag skulle gå i dem som problemet kom. Och då var jag halvvägs framme. Borde verkligen lita på "mitt gamla jag", på den tiden visste jag vad jag höll på med. Bestämde mig för att fråga om de kunde göra nåt åt de skorna med, jag var lite osäker, men de sa att det gick bra. Då gick jag hoppfull och köpte ett par nödskor som kändes bra på fötterna för att kunna gå hem i nåt sen. Återvänder och lämnar in de trasiga skorna. De säger då att de inte kan laga dem =/ Va??? Varför köpte jag då nödskor undrar jag för mig själv, även så pass högt att de faktiskt ska höra att jag känner mig lurad. Onödigt. Ber dem dock besviken att slänga de trasiga skorna så slipper jag släpa på dem. Och fortsätter gå i de nya på vägen hem. Efter halva vägen så har jag ont i varenda del av fötterna, och misstänker att de skor som kändes bra i början nog var dåliga, och dessvärre onödiga, och nu använda så det skulle inte gå att lämna tillbaka dem heller. 

Känns snopet, ångrar delvis att jag slängde de sköna skorna. Men tror det är nån slags förlust-känsla. De var ju trasiga, och så pass att jag skämdes att gå i dem. Hade nog inte använt dem.

Konstaterat idag som så många gånger förr att: JAG VILL HA NYA, NORMALA FÖTTER, NÅGRA SOM KAN GÅ I VANLIGA SKOR UTAN ATT FÅ ONT!

Är sugen på att programmera mera...

Har blivit dundersugen på att sitta och skriva om alla mina gamla skolprojekt till MVC-sidor. Så har jag inte fullt upp i sommar så kommer jag nog att kunna sysselsätta mig ändå. Sen även ett eget nyare projekt, men det kommer nog vara långtgående eftersom grundidén inte är fullt utvecklad än.

Var riktigt kul att vara på jobbet idag, vi gick igenom begreppet Class och hur objektorientering fungerar, i grunden. Blev många frågor, men de flesta verkade tycka det var kul. Så som jag kände när jag var ny också. Det är här det börjar hända saker och man kan se nån slags praktisk användning för alla datatyper och variabler. Och alla möjligheter sen då... jag blir alltid så exalterad när jag tänker på det.

Efter jobbet fick jag dessutom höra att jag gett gott intryck, och fick höra om att han som berättade om det jobba på ett företag som var intresserade av duktiga programmerare och att han tyckte jag verkade duktig och engagerad och hade fallenhet för programmering, så kanske jag skulle kunna titta på dem. Jag blev nästan rörd av att höra det, och jätteglad förstås. Ska bli intressant att se vad det kan vara för företag, kanske kan vara nåt för nästa praktik-period.

Nu ska jag ta och sova och se till att vara i toppform i morgon så att jag kan ha en lika bra dag då.
Natti-natt alla underbara läsare!

Viktnedgång och en trasig mobil...

På mellan drygt en månad tror jag har jag med lite kämpande av att äta bättre och träna mer lyckats gå ner nästan 10 kilo. Känns bra faktiskt, riktigt bra. Många saker i kroppen känns bättre, till exempel en knäskada som jag haft problem med i flera år, plus att konditionen är bättre och sötsuget har gått ner. Haft kontroll på läget, vilket har gett mig höjt självförtroende.

En nackdel var att jag snabbt började få problem med passformen på kläderna, riktigt tråkigt då pengar att köpa nya för inte finns så mycket av så här i studerandet. Men, så för ett par dagar sedan återfanns en påse med undanlagda jeans från en svunnen tid. Till min stora glädje passade de bra. En riktig skatt...

En mindre rolig grej som hände igår var att under resan till praktiken när jag i frid och fröjd satt och lyssnade på radio i mobilen, så bestämde den sig för att dö. Utan förvarning och har sedan dess inte lyckats få den att starta alls igen. Den reagerar inte på laddning, koppling till dator, på- och avknappstryck i olika längd, uttagning och insättning av batteriet, har provat starta den med och utan simkort. Den är alltså helt väck.

Det var jobbigt, men värre än detta är att jag tydligen lyckats göra bort mig med backup av mina bilder med mer på den. Trodde alla bilder låg på mitt minneskort, men tydligen har de sparats nån annan stans, i alla fall alla nya. Så känner mig mycket nere just nu, för enligt butiken jag kan lämna in den för lagning så är det högst troligt att mobilen blir fabriksåterställd under lagning. Alltså kommer allt att försvinna, men antar att det bara är att lära sig den hårda vägen.

Resten av livet går väl som livet i stort sett brukar göra, upp och ner och åt alla möjliga håll. Just nu har jag mycket lite fritid då jag tagit på mig att jobba extra efter praktiken tre dagar i veckan, så dagarna blir långa och jag är mycket trött på kvällarna. Dock är det mycket roligt att ha fått möjligheten att göra detta jobb, då jag träffar många nya människor och lär mig att jag klarar mer än jag trott.