Dagar ur Elsas sommarlov

Elsa är en flicka på tio vårar som bor med sin mamma i Gränna, en liten by i mitten av Sverige. Elsas sommarlov har precis börjat och hon ser fram emot de kommande dagarna det fria. Snart skall hon åka ensam första gången till sina morföräldrar Aina och Gunnar på Visingsö för att fira midsommar. Här följer utdrag ur hennes dagbok från de närmaste dagarna.

Måndag 9:e juni

”Sista dagen i skolan! Vad skönt! Jag har inte orkat sitta still på lektionerna den senaste veckan. Nu när solen har kommit så har jag bara velat vara ute och a kul med mina kompisar. Vi sjöng som vanligt Du ska inte tro det blir sommar... så det skrålade i aulan som avslut. Pontus larvade sig som alltid och fröken försökte bli arg, men det slutade med att alla skrattade. Det var kul.”

Onsdag 11:e juni

”Igår regnade det! Jag var hos Frida och tittade på Sällskapsresan på TV och lekte i hennes pappas tält som vi testade i vardagsrummet. Det fick nästan plats. De ska ut och leka friluftsliv i två veckor.

Idag var vi ute och spelade brännboll hela gänget. Frida, Emma, Pontus och Markus och några föräldrar och syskon var där. Mitt lag vann! Jag gjorde en lyra. Vem är det som är bäst? Vi grillade varmkorv med bröd och åt.”

Fredag 13:e juni

”Fredagen den 13:e! Buhu, otur säger alla. Jag ska stanna hemma med mamma idag, för säkerhets skull. Kanske gå och säga hej då till Frida för de åker iväg med sitt tält i morgon. Jag och mamma ska åka till stranden i morgon. Hoppas det blir fint väder. Jag ska visa henne vad duktig jag blivit på att simma då. Jag har lärt mig att simma ryggsim i skolan. Det ska bli en överraskning.”

Lördag 14:e juni

”Det blev soligt och fint så vi badade en massa. Det var kallt men roligt, och efter att man har tagit ett par dopp så känns det faktiskt inte lika kallt längre. Jag badade så mycket att mina tår och fingrar blev till russin när jag klev ur. Mamma badade inte lika mycket. Hon låg i solen och badade i den i stället. Hon säger att hon vill bli brun, men hon blir bara röd. Slöseri med tid tycker jag.

Överraskningen fungerade, mamma blev jätteglad att jag lärt mig simma på rygg. Hon bjöd mig på en glass för att jag varit så duktig sa hon. Jag tycker det är enkelt. Men glass är gott så jag sa inte emot.”

Söndag 15:e juni

”Imorgon bär det av till mormor och morfar. Jag ska vara ensam hos dem i fyra dagar. Mamma kommer också, men först på midsommarafton. Det ska bli så kul, jag älskar att vara där. Mormor har egna kaniner och närmaste grannen har tre hästar som jag brukar hälsa på. De har lovat att när jag är tillräckligt stor kan jag få pröva att rida på en av dem. Jag är tio år nu, så jag borde nog vara tillräckligt stor nu. Hoppas, hoppas, hoppas!”

Senare

”Det känns lite pirrigt att åka själv till mormor och morfar, jag har aldrig gjort det förut. Men mamma ska följa med hela vägen till båten och mormor ska möta mig när jag är framme så det ska nog bli bra ändå. Nu ska vi packa min väska med alla kläder jag ska ha med mig. Och Fridolf... han måste följa med. Fast han får ligga längst ner i väskan så ingen ser. Då skulle de nog skratta åt mig som har en teddybjörn.”

 Måndag 16:e juni

”Pontus ringde i morse och undrade om jag skulle följa med och spela brännboll idag igen. Han är så söt som tänker på mig nu när Frida inte är hemma, men jag var ju tvungen att tacka nej. Det var lite synd. Och mamma retades och undrade om han var en beundrare och sa att jag var röd som en clownnäsa. Nu ska vi åka till båten. Skriver mer sen.”

Senare

”Jag är framme hos mormor och morfar nu. Det gick bra att åka båten över ensam och sen åkte mormor och jag skrinda hem till dem. Det var kul. Det är så fint här, deras trädgård blommar och de har sommarstädat. Det är mormor som har gjort det så fint. Mamma sa innan jag åkte att jag skulle vara snäll mot dem och tänka på att de är gamla, men det märks inte på mormor. Hon är helt vild. Hon lagar mat, dansar, städar, rensar ogräs och tar hand om morfar på en gång. Jag tror hon är en förklädd superhjälte. Morfar är det lite värre med. Han har svårt att gå och hör dåligt så man får skrika. Mormor är hopplös med sina polkagrisar. Vi tar med en strut varje gång vi åker hit. Idag fick jag ta med den. Hon vill aldrig ha någonting annat, bara polkagrisar. Hon säger att hon flyttade till Gränna från början bara för polkagrisarnas skull. Jag tror inte det, för då skulle hon ju inte ha flyttat ut hit på ön efteråt. Själv är jag inte så förtjust i hårda karameller så jag har gömt en påse med sega björnar i väskan. Jag ska kanske få rida i morgon. Jag är jätteglad.

Men jag är ledsen också, för en av kaninerna är död. Knutte. Snyft. Han blev för gammal och dog i vintras. Jag tror att kaniner kommer till kaninhimmelen när de dör. Jag hoppas att det är ett fint ställe.

R.I.P. Knutte”