Tankar om magkänsla och personkemi

Alltså, ska man lita på sin magkänsla, sitt förnuft eller sitt hjärta? Eller ska man bara låta bli och bara försöka se vad som händer istället? 

Men sen så kommer man ibland till vägskäl där det gäller att bestämma sig för ett alternativ. Om man då skall strunta i sina egna signaler och uppfattningar om hur saker står till runt om en, "fakta" som kan hjälpa en att fatta ett beslut, litet eller stort, vad är det då man ska använda för att göra en rättvis bedömning av situationen? Man vill troligtvis inte bara stå och stampa på samma plats, även om det ibland kan kännas bekvämast, men i slutändan är det nog inte det bästa sättet att lösa någonting.

Människor kan vara bra knepiga att begripa ibland... Fast behöver man egentligen begripa? 
För hur mycket man än försöker förstå hur någon annan fungerar desto krångligare kan man göra för sig. För blir man för övertygad om hur någon annan tänker kanske man fastnar där, fast att det kanske inte alls är så. Eller så glömmer man bort att precis som en själv så kan den här andra personen också förändras av olika skäl. 

Hur vet man då om någon är den som den utger sig för att vara? 
- Det gör man inte. 

Man kan inte veta vem en annan är på riktigt menar jag. För alla bär väl på egna sidor som är dolda för andra, om man ransakar sig själv så tror jag nog att de flesta inser att så nog är fallet. Även om vi kanske är öppna om det mesta om oss själva.

Men hur skall man då kunna känna vänskap och gemenskap med andra? 
För det mesta så går det ju bra ändå, för det mesta funkar folks kemi eller så gör den inte, ibland har man ingen kemi över huvud taget kan jag gissa. Reaktioner på denna kemi blir ofta naturliga, utan så stora funderingar. Man blir vänner, fiender eller ingenting, och en massa saker däremellan förstås.

Egentligen hade jag velat skriva en dikt här istället, kom på en bra på bussen, trodde jag, men när jag skulle skriva ner den blev det bara fånigt, så jag skrev bara ut dessa funderingar. Kanske inte så genomtänkta, men ganska spontana och ibland är det just dessa ogenomtänkta ord som säger mycket om vem man är.