Två tjejer på ett tåg (Dialogövning)

Det var fullt med folk på tåget. Klockan var fem på eftermiddagen, torsdag. Rusningstid. Julia och Hanna var på väg hem efter en lång dag i skolan. Lite trötta och tysta, som om de begrundade någon av dagens händelser. Kanske ville ingen av dem bryta tystnaden för att de var rädda att störa den andra. Utanför fönstren syntes tunnelväggarna mellan Stockholms hålplatser svischa förbi och när tåget stannade så trängdes människor för att komma ur vagnen. När det blev lite mindre folk runt omkring dem vände sig Julia mot Hanna som satt nedsjunken i en tidning. 

― Du, utbrast Julia högt för att överrösta tunnelbanans buller. Jag måste bara berätta om en dröm. Jag trodde jag skulle dö. Det var som nu typ, men skummare.

― Mmm, mumlade Hanna utan att lyfta blicken från gratistidningen hon studerade måttligt intresserad.

― Asså såhär va. Vi var på väg hem, satt på tåget, som nu typ. Jag kände inte igen stationerna, men visste att vi var på väg hem. Alla andra kändes som spöken typ. Eller statyer typ. Helt stilla och grå. Och så satt vi där och var klädda i värsta färgglada kläder. Lyste upp såhär, fattar du?

Julia gestikulerade och slog ut med händerna så att Hannas tidning fladdrade till. Hanna mulnade och blängde på sin vän när hon rätade till tidningen så det prasslade ljudligt.

― Okej, fick Hanna ur sig mellan tänderna och kikade runt lite snabbt som för att avgöra hur många som stirrade på dem innan hon dök ner med blicken på texten igen. Kan du sluta fara runt och var lite tystare!

― Jaja, i alla fall... Vi sitter där och bara syns. Lyser typ. Sen kommer ett gäng killar fram och vill ha våra mobiler. Du börjar rota i väskan och sen... 

― Men hallå! Jag fattar inte. Hur kunde dom rösta ut Idol-Anders. Han är ju bara för sööt!

Hanna höll upp tidningen så att Julia fick den framför näsan.

― Asså, han sjöng inte bra. De söker inte modeller precis. Ville du höra...

― Det gjorde han visst! Tondöv eller? Och titta vilka armar sen!

― Äh, skit samma! Skulle inte du på den där festen hos Erik i morrn? Då kan vi ju gå...

― Neej! Det fattar du väl att jag inte ska. Erik? Tror du själv att det skulle bli kul eller?

― Förlåt då, tänkte bara...

― Nej!

― ...höra, Linus skulle dit.

― Linus!? Shit, du fattar väl att han bara är ute efter en sak. Du vet...

Julia sprätte till utan förvarning och raffsade ihop sina saker.

― Måste gå nu! Vi hörs!

Hon sprang mot dörrarna och hann hoppa ut precis innan de slogs igen.