Vad vore livet utan vänner?

Sista dagarna har jag haft ett väldigt konstigt humör. Har känt mig ledsen och arg om vartannat och blandat med detta har jag haft ett lågt självförtroende och låg självkänsla. Jag har känt mig ful och oattraktiv, har jämfört mig med "alla andra" och fått för mig att jag är sämre än dem. Jag har känt avundsjuka och haft kort stubin. Sen har mitt bekräftelsebehov vart på max och jag har bitvis känt att ingen tycker om mig, jag är inget värd. 


Jag undrar varför man kan tro på såna här tankar vissa dagar när man i vanliga vis vet att det inte stämmer. Är inte helt på topp ännu men ska försöka göra nåt för att pigga upp mig ändå. Tänkte gå ut och dansa lite med en tjejkompis. Jag var bjuden på en grillkväll i torsdags, som också lättade upp stämningen. Det var också en av mina vänner som peppade mig att börja studera, när jag var låg och inte trodde på mig själv. 


När livet känns tungt och humöret är dåligt så kan vänner muntra upp, även när man tillfälligt glömt att någon kunde bry sig om en. Jag är lyckligt lottad över att ha mina fina vänner. De är mer värdefulla än allt guld i värden. Vet inte vart jag vart utan dem. Tack vänner för att ni finns.


Till alla er som läser, var rädd om era vänner, för ibland behöver man nån och ibland behöver nån dig, och då kan ni hjälpa varandra.